Just nu sitter jag brevid en liten person som håller på att förbereda sin vandring som han ska börja tomorrow. Varför har inte jag också sådanna kompisar som uppskattar det trevliga med att vandra. :( Det behövs flera skogsmullar i samhället. Var tog egentligen alla scouterbarn vägen egentligen? Alla små barn som gick på sina scoutermöten och fick lära sig att använda sig av naturens resurser. Vad är the whole point med att gå på alla dessa scoutermöten om man inte använder sig av sina kunskaper till något så roligt, något så roligt som ger lite extra krydda på mosen i sommar. Det kallar jag livsglädje.
Jag vi upptäcka, jag vill se, jag vill andas, jag vill le. Naturens perspektiv på ett land är bättre än synen av storstadsmuller och tekniska "under". Jag vill ha mer, jag vill lev och se. Jag vill upptäcka det naturen erbjuder alla som vill se den en livsglädje som aldrig försvinner och jag kallar det ett minne för livet... :)
Kramizar
/Soffan
1 kommentar:
Jag följer gärna med och vandrar nån gång i Augusti! :D Fast jag följer ännu hellre med och paddlar. (A) Paddling äger! ;D
Haha. :P
kram
Skicka en kommentar